Astor (Bossakungen)
Text och musik: Claes Eriksson

Medverkande:
Astor: Peter
Rune: Claes
Ulla: Kerstin

Astor:
Jag har stått där ute nu en kvart, i trappuppgången alltså.
Ringklockan fungerar inte, eller hur?
Alltså, du försöker gömma dej för mej, så därför har du alltså
låtit ringklockan helt enkelt kopplas ur.
För jag sa att jag skulle komma upp och snacka alltså,
men du gömmer dej för mej bakom en mur.

Rune:
Lunga dej nu Astor, jag försöker inte gömma...

Astor:
Alltså, jag vill inte höra på dej! Jag är sur.

När jag stod där ute förut, vet du vad jag kände, alltså?
Plötsligt tänkte ingen på mej där jag stod.
Ja, kan du tänka dej den känslan alltså.
Plötsligt tänkte ingen enda här i världen på mej, konstigt nog.
Det var precis som om jag inte funnits längre, alltså.
Man kan faktiskt säga att jag nästan dog.

Rune:
Lugna ner dej nu Astor. Jag som tänker på dej.

Astor:
Du har bara tänkt på mej, när mina låtar slog!
Men nu tänkte ingen på mej plötsligt, ingen enda alltså.
Jag har aldrig känt det så någon gång förut.
Alltså, det var som om jag gått för nära kanterna till universums stora mörka svarta hål
och alltså trillat ut.
Ja det kändes som om jag var gjord av vakuum, alltså,
eller nåt material som har ta'tt slut.

Rune:
Lugna ner dej nu Astor, jag som tänker...

Astor:
Du har bara tänkt på mej som skivförsäljningsattribut.
Nu när mina låtar inte längre säljer, så behandlas jag, som om jag ingenting betytt.
Jag vill ju ut och spela min musik som förr i världen, alltså,
skaka liv i det som flytt.
Å, tänk vad du tjänade på mina låtar, alltså,
men när det tog slut, då blev du som förbytt.

Rune:
Lugna ner dej nu Astor...

Astor:
Alltså, tänk dej texten på affischen:
Upplev Bossakungen Astor Qvarts på nytt!

Jag vill slå ett slag för bossanovan,
för det är en trevlig dans.
Hjälp mig alla som har "bossagåvan",
så det blir renässans!
Låt oss allihop i bossa frossa!
Utan bossan blir man sjuk.
Doktor Astor ordinerar bossa,
för den är ju så mjuk.

Och den gör
kroppen mör,
så man rör
sig så löst
och kopiöst
graciöst.

Å, vad det svänger.

Det har blivit dags igen för bossanova!
Jag vill slå ett slag för denna fina dans.
Hjälp mig alla nu som har fått bossans gåva.
Det svänger ju så skönt om bossanova.

Det har blivit dags igen för bossafeber.
Låt den gamla dansen få en renässans,
och låt rytmen rida er i kropp och leder,
så drabbas vi igen av bossafeber.

Ulla:
Är det inte gammal bossanova,
som jag dansade som ung?

Astor:
Jojomensan du, det vill jag lova.

Ulla:
Bossanovornas kung.

Titta Rune jag kan dansa bossa,
åh den har ett härligt stuk.
Vilka känslor bossan kan förlossa,
och man blir ju så mjuk.

Astor och Ulla:
Och den ger
ett maner,
som förser
kroppen lätt
med en balett
ingen sett.

Astor:
Åh, jävel!

Astor och Ulla:
Det har blivit dags igen för bossanova.
Vi vill slå ett slag för denna fina dans.
Hjälp oss alla nu som har fått bossans gåva.
Det svänger ju så skönt om bossanova.

Det har blivit dags igen för bossafeber.
Låt den gamla dansen få en renässans,
och låt rytmen rida er i kropp och leder,
så drabbas vi igen av bossafeber.

Astor:
Det var det jag ville säga till dej bara, alltså,
kanske har jag i din hjärna sått ett litet frö.
Nu när bossan åter kommer på tapeten,
och den gamla bossakungen förorsakar kö
kan du tänka på att det var faktiskt du som tyckte att jag,
rent artistiskt alltså, lika gärna kunde dö.

Rune:
Lugna ner dej nu, Astor! Skulle bossa kunna sälja?

Astor:
Alltså, jag har sagt vad jag skall säga. Adjö!