Anders
Eriksson föddes 1956 i Trollhättan, sex år senare än storebror Claes. Anders började på Universitetet i Göteborg för att läsa till lärare i Samhällskunskap och Matematik. Men saker som studentspex sattes framför.
Anders mest folkkära roll är utan tvekan Roy i Macken. Roy hamnade tillsammans med sin bror Roger (Jan Rippe) i svenska folkets hjärtan fortare än du kan säga "Bröderna Cartwright", förutsatt att du säger det ganska långsamt, alltså.
Han är också den som spelat flest huvudroller i Galenskaparna och After Shaves produktioner. Gunnar Volt i Leif, Joakim/Alexander/Lukas Plottner i Hajen som visste för mycket, Axel Hansson i Stinsen Brinner är några av dem.
Anders har ett kroppsspråk som få andra har, något som han utnyttjar till
fullo i samtliga produktioner. Det som är så speciellt med Anders
är att han alltid hittar en sådan perfekt balans mellan röst,
ansiktsuttryck och kroppspåk. Det blir liksom aldrig överdrivet.
Oftast spelar han roller där hans kroppspråk kommer till sin rätt. Förutom tidigare nämnda roller är nog Tennispappan Gunnar i Cyklar är ett av de bästa exempeln.
I övrigt är han en jäkel på ukulele och har George Formby som förebild. Ukulelen har kommit till användning flera gånger i GAS produktioner. I bland annat Tågtokig (Stinsen brinner), Skinnskallen (Allt möjligt) och Sol (Alla ska bada) har Anders synts med ukulelen i högsta hugg.
Ur programbladet till "Lyckad nerfrysning av Herr Moro":
Lång
och utåtriktad gosse, som aldrig förstått sig på att uppträda så moget som hans
ålder egentligen krävt. Han var en gång en lovande fotbollsmålvakt med räddningar
till vänster som specialitet. Dessutom så spelade han vattenpolo och avancerade
så småningom till roddare, men det blev bara golf av alltihopa till slut. Numera
är kan krumelurspecialist på heltid, bor bra och har inga defekter förutom en
mild lakansskräck.Anders Erikssons Ordspråk:
"Det är bättre med en visa på tungan än bara en tunga att visa"
Ur programbladet till "Resan som blev av":
En 37-årig trollhättebo som egentligen blev både längre och roligare än han tänkt sig. Använder gärna trollhättedialekten både i talspråket och kroppsspråket och har trots detta hela tiden bara blivit mer och mer förstådd.
Ur
programbladet till "Alla ska bada":"Under invigningen av Älvhögssborgs Utomhusbassäng 1974 var jag centerhalv i Trollhättans Simsällskaps pololag som skulle möta det östtyska olympialaget. Killen jag skulle punktmarkera upptäckte mig aldrig eftersom jag hela tiden försvann i virvlarna efter hans kraftiga simtag. När en annan östtysk äntligen fick syn på mig blev jag tacklad så att jag krockade med botten fyra meter ner. Efter första perioden låg vi under med 16-0! Och det är fyra perioder i vattenpolo."
Anders
missade de första åren med storebror Claes i showgruppen "Utan lots", men flyttade
från Trollhättan till Göteborg lagom till Galenskaparnas födelse och de första
radioprogrammen i en serie kallad "Galenskaparna gör en översyn av det svenska
etablissemanget" 1976. Han sjöng också på gruppens första skiva "Dingdongbängbängwhowwhowanananachobidobi
jag är kär". Trots det intensiva samarbetet med resten av gänget har Anders
alltid haft en klockarkärlek till att bege sig ut och underhålla alldeles ensam
med gitarren eller ukulelen. Som när han blev årets överraskning på Visfestivalen
i Västervik för länge sedan, eller när han härom året turnerade med Lill-Babs,
Björn Skifs och Mikael Rickfors bland andra i en föreställning för landets företag
kallad "Stjärnklart". När Anders ser tillbaka talar han lyriskt om år 1987 då
han tillsammans med After Shave hade krogshow på Trägår'n i Göteborg och turnerade
i Norrland och sedan for på slottsturné med Galenskaparna och After Shave på
sommaren, var med om premiären "Stinsen brinner" på Lorensbergsteatern och långfilmen
"Leif" på bio. 
Från
programbladet till "Allt möjligt":